Gotlandica

Idag vart det klart om vilka som blir uppsagda och vilka som får vara kvar här på jobbet... Jag har hela tiden vetat att jag inte har nått jobb att se fram emot eftersom dom tar bort min kära växeln så det är lugnt! Jag har jobb februari ut men sen är det finito! Finns ju inget jobb att söka ens! Eller jo det finns ett ute nu... Vik administratör på Vårdförbundet... Jag har sökt det... Men idag när det vart kännt vilka som får gå här från jobbet så fick jag oxå veta att en av dom kommer söka just det jobbet... Jag kan säga som så att jag har INGEN chans mot henne... Dessutom vart hela min situation så mycket verkligare idag! Jag har hela tiden vetat att jag har extremt tuff konkurans om alla jobb jag kan tänka mig söka men just idag vart det så tydligt när jag helt plötsligt har ett namn och ansikte på en av alla som jag konkurerar med... Jag är chanslös... Helt utom hopp... Det är tufft... Så pass tufft att jag nästan omgående kände tårarna bränna bakom ögonlocken... Så tufft att jag inte heller kunde hålla tårarna tillbaka... Hur jag än gjorde så rann de bara, totalt mot min vilja... Känner mig som ett vrak... Jag vill inte ens vara ung längre... Jag vara gammal och kunna gå i pension så jag slipper skiten! Men inte ens det kommer jag att kunna göra när det väl är dags för jag har absolut inget pensionssparande... Eller rättare sagt, jag har några tusen som jag fått ihop nu medans jag jobbat här på Gotlands Media men eftersom jag typ aldrig någonsin kommer att få ett nytt jobb så kommer jag ju inte heller kunna gå i pension när jag blir gammal... Jag kommer få suga på tummen tills jag dör... Jag kommer alltid ligga efter när det kommer till erfarenhet och utbildning... Jag kommer aldrig vara attraktiv på arbetsmarkanden... Jag hade nog inte ens fått detta jobb om det inte hade varit för att jag lyckades få arbetsträna här å fick på så sätt en chans att visa vad jag gick för... Jag hatar allt just nu!!! Min största skräck just nu är att antingen falla tillbaka i gamla spår å bli depprimerad igen eller att bli tvingad att flytta på fastlandet... Vill verkligen inte flytta... Och jag vill verkligen fortsätta må bra... Känns som om jag lika gärna skulle kunna lägga mig ner å dö här och nu...

Jag hade en gång en dröm om ett liv...