Gotlandica

Eeeeeeeller?!

 

Inte riktigt! Vi hade haft Stina här hemma hos oss i nästan 6 månader när vi tyckte att det var dags att ta henne till veterinären för att serilisera henne... Det var en pärs att få tag på henne och lyckas få in henne i buren eftersom hon var/är ganska skygg!!! Jag vet inte vem av oss som var mest skärrad, katten eller jag!? :( Men men, till slut satt hon iaf i buren och vi begav oss till veterinären! Katthemmet hade rekomenderat Håkan Onsjö eftersom han gör så små snitt så dit kom vi och jag skrev in lilla Stina och åkte därifrån... Shit vad jag var helt förstörd då! Kändes så hemskt att bara lämna min söta å vettskrämda lilla älskling där! :( Tur att hon var i goda händer!

Efter kanske 1 timme så ringde veterinären, jag trodde först att det redan var klart - men icke!

 

Personen från veterinären: Hej! Visst var det du som lämnat in en svart/vit liten ungkatt här idag?

Jag: Hej! Ehm, ja - Stina.

P: Har du haft den här katten sen den var kattunge?

J: Ja, hämtade henne på Katthemmet i februari...

P: Okej, ja för det är ju så att det är ju en han...

J: Vadå?

P: Din katt har en hane...

J: Va?

P: Stina har snopp!

J: VAAAAA?!?!?

 

Efter det vart det mest snack om att ta kontakt med katthemmet för att verkligen kolla att min Stina inte redan hade blivit kastrerad eftersom dom inte kunde se några testiklar på henne eller ja honom! Förstå min förvirring där å då i det samtalet!

 

Varken jag eller veterinären fick kontakt med katthemmet och eftersom min lilla kisse redan låg nedsövd, redo för operation, så kastade jag mig i bilen och åkte ut till katthemmet! Det visade sig att hon/han inte hade blivit kastrerad tidigare utan att hela den kullen varit kryptokida - dvs att testiklarna ligger kvar i magen... Tydligen var det något dom märkt några månader efter vi hämtat lilla Stina när dom tagit syskonen till veterinären för att just kastrera dom... Hur som helst så ringde vi upp veterinären och gav klartecken för att kastrera denna lilla hankatt...

 

Ett par timmar senare ringde jag tillbaka till veterinären och frågade hur det gick, tyckte att det tog lite för lång tid! Och mycket riktigt så var dom klara, jag var mer än välkommen att hämta min katt!

När jag kom dit så hälsade jag och sa att jag var där för att hämta min katt.

-Nått speciellt önskemål om vilken katt kanske? Färg? Kön? Namn? frågade Håkan Onsjö

-Helst en svart/vit semilånghårig honkatt som heter Stina men så var det visst inte, svarade jag

ASFLABB! (Inte från mig!)

-Jasså, då är det den här lille killen som är din, sa tjejen som dök upp bakom Håkan -Vi har kallat honom Stig, fortsatte hon...

(Jag fick genast kortslutning i skallen! Inte fan kan hon kalla min lilla Stina fina för Stig!!!)

-Hej lilla gumman, började jag direkt när jag fick se mitt hjärta... -Eller gubben...

 

Och det slutar inte där...

Ny för tiden är det tydligen så att man fyller i ägarbeviset vid veterinären. Antar att det är för att det faktiskt ska bli av! Jag började med att fylla i mitt namn, adress, telefonnummer osv, fyllde i allt utan problem tills jag kom till rutan "Kattens namn"! Tittade upp på personalen... 

-Men, hon eller ja han heter ju fortfarande Stina! säger jag

-Du kan ju inte skriva Stina när det står att det är en hankatt!!! svarar 2-3 ur personalen i kör...

-Fast jag kan inte skriva nått annat! Måste ju prata igenom namnbytet med min sambo först!

Sagt å gjort så skrev jag Stina! -Kan du inte skriva Stig då? säger en ur personalen -NEJ TACK!

 

Väl hemma med Stina/Stig så diskuterar jag å Stefan namn till höger å vänster...

 

Dagen efter ringer jag till veterinären igen...

-Hej! Jag hade min katt hos er igår...

-Jaha...

-Ja en liten tjej som visade sig vara en liten kille...

Fniss fniss (Inte från mig!)

-Ja då vet jag!

-Mmm... Anyway, har ni kvar mitt ägarbevis eller hann det med posten igår?

-Ehhhhhhm, nä det ligger här!

-BRA! Kan du ändra namnet till SVANTE?!

-Jaaaaa absolut!!!

 

Stina blev Svante! :) Samma katt, annat namn å kön!

 

Efter detta har jag fått ringt Katthemmet, Agria, Roma Distriktveterinär och massa andra för att förklara hela händelsen och för att be dom ändra namn och kön! ALLA jag har pratat med har skrattat eller absolut minst fnissat! Det hade jag säkert oxå gjort om någon berättat denna historia för mig men nu var det min lilla Stina fina som det gällde, INTE lika kul!

 

Samma kväll som jag hämtat hem Svante så grät jag... Inte för att jag inte älskade honom, utan för att jag förlorat Stina! Dagen efter kunde jag ta till mig att jag faktiskt hade Stina kvar, bara det att jag numera kallar "henne" Svante! Som sagt, samma älskade katt! Bara annat namn och kön... (!)

 

♥ Finaste, älskade Svante! ♥